Sacka

..just might be the bravest thing a man can do.

Jag har två fobier. Den ena vet de flesta av mina vänner om. Jag är livrädd för fåglar. Jag är sjukligt rädd. Klarar inte ens av att vara i närheten utav fåglar. Små fåglar är okej men annars är det stopp. Men det var inte det jag tänkte skriva om.

Jag tänkte skriva om något som jag tror att många är rädda för allra längst in. För vi gömmer våra största rädlsor dom vi inte pratar om. Dom som man egentligen skäms lite över. Jag vet att vara rädd för det här är något de flesta är. Men det anses som svagt. Att vara rädd är en svaghet antar jag. Men utan att vara rädd hur ska man då någonsin våga?

Jag är rädd för att vara själv. Eller snarare ensam. Nu menar jag inte att vara ensam i lägenheten eller gå ut ensam. Det kan jag tycka är skönt. Det jag menar är känslan av att vara ensam. Jag är rädd för att känna mig ensam. Jag måste alltid ha människor nära mig. Inte fysiskt men psykiskt och emotionellt. Jag vill få känna mig omtyckt och behövd. Jag behöver bekräftelsen av att känna stt någon annans dag blir lite bättre om dom delar den med mig. Om det är en vän, en familjemedlem eller en pojkvän spelar ingen roll. Men jag vill veta att jag gör skillnad i någons liv.

Jag vill veta att jag betyder något för någon. Egentligen inte någon från familjen utan någon som inte är bunden till mig via blodsband utan som faktiskt vill vara med mig. Jag vill känna att jag gör en skillnad. Att inte känna sig behövd utav någon är nog min största rädsla. Att inte behövas att det inte gör någon skillnad om du är där eller inte.

När det känns som att du står och skriker  ett fullsatt rum och ingen ens lyfter blicken från plockmaten på plasttallriken i högerhanden. Utan fortsätter att prata om den senaste finanskrisen trots att det står en crazy person till blondin och skriker dem rätt i örat. Jag är helt enkelt rädd för att bli osynlig. Även om jag aldrig varit den som behöver synas mest så vill jag inte bli bortglömd.

Kort och gott när jag dör vill jag bli ihåg kommen, jag vill vara saknad. Jag vill veta att nånstans på vägen gjorde jag skillnad för någon. För om jag har gjort skillnad för någon så var inte allt förgäves. Då hade jag en mening med mitt liv. Då fanns jag och då blir jag ihåg kommen.

De ända jag vill är att jag ska slippa leva ett meningslöst liv.

Jag tror att vi alla har en uppgift att utföra. Det gäller bara att lyckas fånga möjligheten när den kommer att ta chansen.

So keep your eyes open.


Vart lite osammanhängande men i think you get the picture

Over and out