Sacka

Ligger i sängen och kolla på sweet sixteen på Mtv.. Tänk när man var sexton... Saknar faktiskt den åldern.. Alla vänner man hade då och alla galna upptåg :P Våran ålandsresa när vi hade ett så litet tält så vi nästan låg på varandra :P Haha kommer aldrig glömma dom dagarna de var bland de bästa i mitt liv.. =) Känns som att man växer upp alldeles för fort nu när man flyttat hemifrån och dessutom så pass långt bort att det är svårt att få hjälp ifrån någon hemifrån.. Även om jag alltid varit "vuxen" av mig s är det fortfarande skillnad. På den tiden hade jag alltid mina föräldrar i ryggen som stod där och hjälpte en  på vägen om ngt gick snett och så hade jag mina vänner.. Mina underbara vänner... Visst jag har vänner här också.. Men på ngt sätt så är det inte samma sak.. Där tog alla hand om varandra och här känns det mer som att du måste kunna stå på helt egna ben och klara dig helt själv. Som att man håller sig mer i skuggan och inte som förut när man stod där hand i hand och höll i varandra så att man slapp ramla.. Men ramla och ställa sig upp igen, att lära sig att bara för att man faller så betyder det inte tt man sjunkar i värde utan det är snarare tvärt om.. Man växer i sig själv för att man lär sig att stå på egna ben att våga ställa sig upp igen att våga fortsätta kämpa.. Det är att bli vuxen. Att lära sig att det som inte dödar en får en att växa och bli starkare att inte låta det bryta ner en.. Det är ingen som sagt att det är lätt att vara vuxen.. men jag tror att det är svårare att ta sig dit änb att stanna där..

Over and out